Gå direkt till innehåll

Blogginlägg -

Markus forskardröm handlar om att vara först

Målmedveten som en elitidrottare går han till sitt laboratorium varje dag. Markus Uhlirsch arbetar med 3D-printing på metallforskningsinstitutet Swerim. Hans främsta arbetsredskap är den så kallade lilla byggtanken. Sen den kom på plats står företagen i kö för att materialutveckla legeringar till allt från rotorblad till höftproteser.

I en byggtank kan i princip vad som helst skapas av metallpulver. Det handlar om så kallad additiv tillverkning, metallpulver som bygger på lager på lager. För allmänheten är kanske metoden mer känd som 3D-printing. Potentialen för tekniken är stor och även om det är få som tagit klivet ut i industriell tillverkning så används 3D-printing redan i dag inom till exempel medicinteknik.

Säkrare, bättre, billigare, lättare… . Det finns många orsaker att ägna sig åt materialutveckling när det handlar om metall. Flyg- och rymdindustrin är bara ett par exempel på verksamheter som hela tiden behöver optimera material och design i sina komponenter. Metallforskningsinstitutet Swerim kan vara en viktig länk i det arbetet. Det var till exempel kunders efterfrågan på materialutveckling i samband med 3D-printing, som drev fram det interna utvecklingsarbetet hos Swerim i Kista. Det utvecklingsarbetet resulterade i sin tur i byggtanken.

Det nya med byggtanken är just det lilla formatet och att den passar för utveckling av nya material. Den byggtank som sedan tidigare finns på Swerim kräver tiotals, ibland hundratals kilo, metallpulver för att skapa en enda testkub av legering. I den nya lilla byggtanken kan det räcka med några deciliter. Intresset är stort och den lilla byggtanken är fullbokad av svensk industri de närmaste månaderna.

Markus Uhlirsch demonstrerar sina skyddskläder som för tankarna till rymden. Kläderna och andningsmasken skyddar hans lungor från metallpulver. Den heltäckande overallen är dessutom antistatisk, för att inte kunna provocera fram en självantändning av metallpulvret.

I byggtanken, den stora och den lilla, kan Markus och hans kollegor på Swerim i Kista 3D-printa nästan vad som helst av metallpulver. I laboratoriet finns exempel på ett rotorblad till flygindustrin, men även schackpjäser och en porträttlik avbildning av en kollega, 3D-printad efter att ha 3D-scannat honom.

Men det Markus ägnar det mesta av sin arbetstid åt är att pröva olika legeringar och temperaturer för smältning, för att få fram metallen med de optimala egenskaperna för ett visst syfte. Det kan vara ett tålamodsprövande arbete då saker inte går enligt plan, eller tekniken krånglar, men han tvekar inte över den största tillfredsställelsen:

– Det är när vi kommit fram till en legering med de egenskaper, som är precis det kunden vill ha. Och det är faktiskt inte någon annan i världen som har lyckats med just det förut! Det är en utmanande känsla att vara på nivån att det inte finns någon att fråga, för ingen annan har testat förut.

Annika Strondl på metallforskningsinstitutet Swerim är chef för pulvermaterial och additiv tillverkning.

– Vi är förstås väldigt glada över vår nya byggtank som möjliggör effektivare och billigare tester för våra kunder i industrin.

Hennes kollega Markus Uhlirsch i laboratoriet har dragit ner huvan på den antistatiska overallen. På datorskärmen visar han bilder på olika testkuber av legering som han tagit fram i byggtanken. Han beskriver i detalj hur det i början av utvecklingsarbetet faktiskt går att bedöma kvalitet med blotta ögat. Hans kunskap och drivkraft går inte att ta miste om. Han vill vara först.

– Då är jag nöjd. Och då är kunden nöjd, avslutar Markus Uhlirsch.

Ämnen

Kategorier

Regioner

Kontakter

Margaretha Sönnergaard

Margaretha Sönnergaard

Presskontakt Swerim Marknadskommunikation och press

Relaterat innehåll

Annika Stondl, Swerim

Tredubbling av intresset för 3D-printing av metall

Från 2015 till 2018 har det skett en tredubbling av antalet företag som arbetar med additiv tillverkning av metall, så kallad 3D-printing. En uppskattning säger att cirka 400 personer för närvarande arbetar med detta inom industrin, även det i princip en tredubbling sedan 2015. Ändå kan de företag som implementerat tillverkningsmetoden i kommersiell produktion fortfarande räknas på en hand.